Hon som äntligen tar sej i kragen!

Ja, nu har fröken Larsson äntligen kommit på att bloggen kanske borde få sej en liten uppdatering!
Precis som jag förutspådde blir det inte alltför många inlägg som skrivs.
Det har hänt en hel massa i mitt liv dom senaste veckorna, så jag tänker inte dra några detaljerade historier!
Har umgåtts en hel del med Johanna, hon är den där ketchupstrimlan på min spaghetti&köttfärssås ( den förgyller och gör "det där lilla extra" ).

På tal om Johanna var hennes 20-årsdagfirande fullkomligt lovely!
Förfesten var en aning udda, när Sofia entrade lägenheten satte vi igång med lite skönsång( stämmor och hela baletten) och det var ju inte partylåtar vi sjöng direkt!
Sen anlände annelie och therese och då blev allt bara fullkomligt galet (och grymt kul) jag var i mitt esse och bjöd på diverse musikaliska tillgångar; det var gitarrspelande, sång, flaskspelande ja allt man kan tänka sej!
Vi fortsatte festen på stället, men förfesten slår allt!

Julafton var en lugn tillställning som firades med mamma,pappa,erika,mormor&morfar.
Julmat tycker jag är enormt överskattat och näst intill äckligt. Det som uppskattas från min sida är lax, julmust och godis så det har jag levt på under julen!
Folket hade lyckats med julklappsinköpen i år, fick en klocka, svensson svensson säsong 2, pengar, presentkort, bestick, tofflor ( som dock var för små och byttes till ett par partydojor från Killah:P ) och lite smycken och smågrejer!

Har som vanligt tillbringat mycket tid på Bokia nu före och efter julafton, miljontals klappar har jag slagit in och haft det otroligt trevligt med gubbarna!

Dock lyckades jag utsätta mej för en liten pinsam händelse dagen före julafton:
Jag hade varit otroligt duktig och sorterat in massa kundordrar och andra viktiga papper i några pärmar och skulle helt oskyldigt bara ställa tillbaka den rejäla hålslagen under disken. På något sätt fick jag lite sving på det och av en händelse kom en av mina kollegor i vägen och blev träffad rakt på ett otroligt känsligt ställe ( jag kan tillägga att han var av manlig härkomst)
Situationen blev rätt allmänt pinsam och för ovanlighetens skull var jag mållös och visste inte om jag skulle skratta eller gråta!
Till slut fick jag tillbaka talförmågan och utbrast: åh herregud!!! förlåt!!
Min kollega svarar med en liten grimas: ojdå, hoppsan vad tokigt det kan bli!
Ja jösses, ibland önskar man att man var lite smidigare...jag ska aldrig med svinga med ett stort hålslag!

Nu är det dags för mej att sova lite känner jag, imorgon ska jag tillbaka till Bokia och göra min sista dag! Men lagom till bokrean är jag förmodligen tillbaka igen och gör lindesbergs bokhandel osäker!